Page 180 - Cell46

För ett par dagar sen var jag i Örnsköldsvik
med ett par vänner och jag blev tvungen att bo
hos Melina ett par dagar, problemet är bara
att jag inte litar på någon när det kommer till
någonting längre, men i vilket fall sa Melina
att jag var välkommen dit om jag klarade av
att bita ihop och bete mig framför Ida och jag
sa att det inte kommer vara några problem,
eftersom jag varken är arg på henne eller
någonting annat, jag behövde bara
någonstans att sova och göra skolarbete.

Jag rökte med Ida och Melina (ingen fara, det
var bara cigg, dem är båda nykterister) och
stämningen mellan mig och Ida var minst sagt
stel, men båda kunde acceptera att den andra
var på samma ställe utan vidare.

Jag kastade en snabb blick på Ida och det
pirrade till i kroppen, ja, den där känslan
känner jag igen, det betyder egentligen bara
en sak och det är att jag fortfarande älskar
den där tjejen, det kan jag erkänna att jag gör
och jag fick kämpa mot tårarna hela kvällen,
varje gång jag såg en glimt av Ida kom en
massa minnen tillbaka och jag vet att vi inte
var perfekta, verkligen inte, långt ifrån

174