Page 182 - Cell46

jag berättar, men det gör jag ju alltid, har
alltid gjort, kommer alltid att göra, japp så är
jag, vet mycket, säger inte mycket, tycker inte
att någon annan än jag har att göra med vad
jag känner till eller om vem.

I vilket fall så flöt det upp en massa fina
minnen när jag kollade på henne och hon var
lika vacker som hon alltid har varit, men det
svåra var att hålla tillbaka tårarna när det flöt
upp en massa minnen.

Göteborg, Stockholm, Umeå, Sala, Köping,
Härnösand, Sundsvall. Minnen från krogar,
fester, roadtrips, karaoke, ja det här blev
verkligen ett helvete att återuppleva och för att
inte bryta ihop var jag tvungen att stänga av
mina känslor helt och hållet, för jag kände hur

de sakta men säkert började äta upp mig från
insidan.

Även om Ida har mycket ont att säga om mig,
så har inte jag någonting ont att säga om
henne och det skulle heller aldrig falla mig in
att göra det, för hon har fortfarande min
respekt, efter allt vi gått igenom tillsammans
kan jag inte låta bli att beundra hennes resa.

176