Page 20 - Cell46

på vad klockan var på natten, eftersom det
inte var någon större skillnad på ljuset.

Dagar och nätter gick långsamt och man var
tvungen att ringa i porttelefon för att gå på
toa. Jag fick förmodligen mat 3 gånger om
dagen.

Dag två hade jag ett polisförhör som min
advokat Jonas närvarade vid, han har alltid
varit den jag begär som advokat när saker går
fel. Jag kommer att fortsätta begära honom
när saker går fel. Jag trodde att Ida och
Melina hade planerat att sätta dit mig för att
jävlas och för mig var det logiskt. Där i
stunden hade psykosen nog redan börjat ta
fart, men det var jag såklart helt omedveten
om vid det aktuella tillfället.

Dag 3 kom tillslut och jag hade alltså varit
vaken i 72 timmar utan sömn. Minst sagt var
jag sjukt utmattad efter att ha varit vaken så
länge. Jag hade vridit och vänt på problem
tills det inte längre var möjligt, försökt hitta en
lösning. Jag hittade ingen, visste redan då att
jag skulle hamna på Saltvik. Jag hade det på
känn och uppskattade att jag skulle dömas till

14