Page 22 - Cell46

Dag tre på eftermiddagen kom kriminalvården
och hämtade mig, jag fick handfängsel och de
eskorterade mig till sin bil. Beslutet stod fast
att jag skulle häktas på obestämd tid med
restriktioner, då visste jag inte varför, men
hade mina aningar.

Allt jag visste var att jag skulle förflyttas till
Härnösand. Under hela den här tiden var jag
sjukt stressad över situationen och vad jag
gick igenom. Jag säger inte att det jag gjorde
mot Ida var rätt, eller att hon inte gick igenom
något jobbigt, för det gjorde vi båda två. Bara
på olika håll och på olika sätt. Alla mynt har
två sidor, men den här boken handlar inte om
henne, den handlar om mig. Boken är en del
av min historia, eller snarare en fortsättning.

Minne är luddigt på grund av att jag troligen
fortfarande var påverkad av benzo mitt första
dygn i arresten. Jag tror att sömnbrist och
stress utlöste en psykos i samband med
isolering. Därför hör jag både röster och ser
saker flyta runt som en tripp på LSD dygnet
runt. Det kan vara lugnande till en början,

16