Page 26 - Cell46

stängs av och allt jag kan se är mörker, ett
mörker jag inte vill uppleva en gång till.

Efter en stund kom tre personer och
eskorterade mig till ett rum på anstalten. Jag
minns inte vilket nummer rummet hade, men
jag vet att jag satt där i kanske tre dagar
innan jag blev förflyttad. Under tiden jag satt
där kom alla tankar och känslor tillbaka, de
flödade fritt, okontrollerbart. Jag gjorde mitt
bästa för att inte tänka på det. Allt jag gjorde
var att se fotbollsmatch efter fotbollsmatch på
tv. Jag vet inte riktigt vad som hände därinne
och än idag är det ett olösligt mysterium, men
det hände en hel del märkliga saker när jag
satt inne. Det är de som är det jävliga. Jag satt
stundtals och skrev på mitt material till "CELL
46". På den tiden visste jag inte vad boken

skulle heta, eller vad det var som den skulle
handla om. Jag visste bara att jag behövde
skriva, annars skulle jag bli tokig och tappa
förståndet. Så jag la mina dagar på att skriva
och kolla fotboll. På grund av att jag varit
självmordsbenägen tidigare så ronderade de
och kollade till mig var 15 minut, det tyckte
jag var jobbigt. Efter ett par dagar gick de med
på att kolla mig varje halvtimme och sen gick

20