Page 29 - Cell46

fall, men först sa han att han ägde anstalten.
Vid ett annat tillfälle sa han att han bara var
vaktmästare. Idag tror jag inte på att han
existerar över huvud taget, men där och då
trodde jag på allt han sa. Jag trodde han var
där för att skydda mig, jag trodde att Kent
stod på min sida i allt. Sa att jag skulle få en
ny telefon eftersom jag trodde Melina hade
sönder min. Jag skulle få en ny om jag gick till
porttelefon och sa att Kent hade sagt det. Jag
trodde på varenda ord etersom allt kändes
verkligt. Jag visste såklart redan innan att
man inte fick ha någon telefon i fängelse. Jag
trodde att de gjorde ett undantag för min
skull. Jag trodde att kriminalvården höll på
att jävlas med mig för att jag satt inne för
första och förhoppningsvis sista gången.

Det var en sjukt jobbig tid, men så höll det på,
tydligen skulle de söva mig med nålar genom
sängen. Jag skulle vakna när jag ska släppas
ut eller om 30 år, “Vi kan hålla dig sövd hur
länge vi vill”. Så jag bråkade med rösterna i
mitt huvud om huruvida jag skulle bli sövd
eller ej. De ville såklart söva ner mig på
obestämd tid och jag kunde höra hur Melina
höll på att jävlas med mig, kunde höra hennes

23