Page 18 - Cell46

Ida och Melina, men jag vet nu att allt hände i
mitt huvud, rösterna kom inifrån migsjälv.

Jag låg i sängen timme efter timme, kollade
upp i taket, jag minns inte om jag åt
någonting, men det jag minns är att sängen
var så hård att jag var vaken i 3 dagar. Det
störde mig ganska mycket att jag inte visste
vad klockan var och att jag inte fick behålla
mitt armbandsur, som jag specifikt tog med
mig för att kunna kolla klockan i fängelse,
men det blev inget av den saken, jag försökte
ligga steget före, men uppenbarligen fick jag
inte göra det.

Första dagen låg jag bara där och rannsakade
mig själv och mitt liv, var arg på Ida och
trodde att hon planerat allt för att jävlas med

mig. Än idag tror jag det om jag ska vara helt
ärlig. Jag har alltid varit den smartaste i
rummet och visste att Ida inte var smart nog
för att lyckas med något sådant på egen hand.
Mina tankar hamnade på Melina och jag visste
sen tidigare att hon känner en åklagare, Mel
är nog den smartaste jag träffat sen Sofia(lägg
noga märke till att det säkert var för 10 år sen
jag träffade henne senast). Jag har alltid haft

12