Page 98 - Civil-militär samverkan 2016

HANDBOK

8.4.2. Förordning om krisberedskap och bevakningsansvariga myndigheters
åtgärder vid höjd beredskap
Inte bara kommuner och landsting utan även statliga myndigheter har ställts inför sär-
skilda utmaningar i samband med senare års fredstida kriser. Även för dem fanns tidi-
gare regler vilka endast var inriktade på höjd beredskap och krig. Grunden för krishante-
ringssystemet ligger visserligen hos kommunerna men de statliga myndigheterna blir
många gånger berörda eller på annat sätt inblandade i olika kriser. Att använda organi-
sationen för civilt försvar bland myndigheterna för att hantera extraordinära händelser
och svåra påfrestningar visade sig inte fungera särskilt väl. Därför restes krav på ett re-
gelsystem för de statliga myndigheterna som var bättre anpassat till rådande omständig-
heter.

Det gamla systemet för civilt försvar upphörde i början av 2000-talet och ett krishante-
ringssystem med ett nytt regelverk för krisberedskap inrättades. Detta regelverk skrevs
om och en krisberedskapsförordning trädde i kraft 2006. Den omarbetades till förord-
ningen (2015:1052) om krisberedskap och bevakningsansvariga myndigheters åtgärder
vid höjd beredskap som trädde i kraft 2016-04-01.

Syftet med förordningen är att skapa bättre förutsättningar inför fredstida kriser liksom
bättre krishantering i samband med faktiska kriser som berör myndigheterna.

Av 1 § i förordningen framgår att syftet är att statliga myndigheter genom sin verksam-
het ska minska sårbarheten i samhället och utveckla en god förmåga att hantera sina
uppgifter under fredstida krissituationer och inför och vid höjd beredskap. Förordningen
har alltså två huvudsyften. Ett är att minska sårbarheten i verksamheten på samma sätt
som gäller för kommuner och landsting enligt lagen om extraordinära händelser. Detta
innebär att myndigheterna i sina risk- och sårbarhetsanalyser måste se över sin verk-
samhet för att minska sårbarheten både generellt och i samband med krishantering. Det
andra huvudsyftet handlar om att myndigheterna ska utveckla en god förmåga att han-
tera sina uppgifter inte bara i vardagen utan även i samband med fredstida krissituation-
er och inför och vid höjd beredskap.

2 § i förordningen pekar på att det handlar om reglering av krisberedskapen och att för-
ordningen ansluter till vad som föreskrivs i lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd
beredskap. Hänvisning görs också till förordningen (2015:1053) om totalförsvar och
höjd beredskap där bestämmelser om myndigheters ansvar att i sin verksamhet beakta
och planera för totalförsvarets krav framgår, liksom till lagen (2006:544) om kommu-
ners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd
beredskap med förordningen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför
och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.

Förordningen gäller för statliga myndigheter med undantag av Regeringskansliet, kom-
mittéväsendet och Försvarsmakten. I förordningen framgår att myndigheter (utom Re-
geringskansliet, kommittéväsendet, Säkerhetspolisen, Försvarsmakten, Försvarets mate-
rielverk, Försvarets radioanstalt och Totalförsvarets forskningsinstitut) är skyldiga att
skyndsamt till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap rapportera it-incidenter
som inträffat i myndighetens informationssystem.

I bilagan till förordningen anges de myndigheter som ingår i de sex samverkansområ-
dena och därmed har ett särskilt ansvar inför och vid höjd beredskap (bevakningsansva-
riga myndigheter).

98