Page 99 - Civil-militär samverkan 2016

HANDBOK

8.4.3. Förordning om totalförsvar och höjd beredskap
Syftet med förordningen (2015:1053) om totalförsvar och höjd beredskap är att skapa
bättre förutsättningar inför och vid höjd beredskap.

Av 1 § i förordningen framgår att förordningen ansluter till vad som föreskrivs i lagen
(1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap. Syftet är att statliga myndigheter ge-
nom sin verksamhet ska minska sårbarheten i samhället och utveckla en god förmåga att
hantera sina uppgifter inför och vid höjd beredskap.

I 2 § hänvisas till förordningen (2015:1052) om krisberedskap och bevakningsansva-
riga myndigheters åtgärder vid höjd beredskap, lagen (2006:544) om kommuners och
landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap
och förordningen (2006:637) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid ex-
traordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.

4 § anger att varje myndighet (utom Regeringskansliet, kommittéväsendet och För-
svarsmakten) i sin verksamhet ska beakta totalförsvarets krav. Planering ska ske i sam-
verkan med de statliga myndigheter, kommuner, landsting, sammanslutningar och nä-
ringsidkare som är berörda.

I förordningen framgår hur beslut om höjd beredskap tillkännages. Där framgår också
innebörden av beredskapslarm, till exempel vilka författningar som omedelbart tilläm-
pas i sin helhet.

8.4.4. Fullmaktslagarna
Vissa lagar är speciella i sin utformning och har betydelse för den administrativa bered-
skapen. En del av beredskapsförfattningarna är s.k. fullmaktslagar, utomlands ofta kal-
lade undantagslagar. En fullmaktslag är en lag som antagits och är i kraft, men börjar
tillämpas först när man beslutar om detta.

Riksdagen kan i vissa fall genom lag bemyndiga regeringen (dvs. ge en fullmakt) att
besluta om föreskrifter som annars skulle ha beslutats av riksdagen (RF 8:3). Vissa
fullmaktslagar kan sättas i tillämpning om riket är i krig eller krigsfara eller vid extraor-
dinära förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som riket befunnit sig i
(RF 15:6).

I lagstiftningen finns också en annan slags fullmakt, nämligen när regeringen, genom
lag, getts möjlighet att föreskriva undantag från lag eller meddela regler som avviker
från lagen. Även denna sorts fullmakt sätts bara i tillämpning om riket är i krig, krigs-
fara eller vid andra utomordentliga förhållanden. Exempel på en sådan lag är lag
(2003:778) om skydd mot olyckor.

Till lagarna knyts vissa tillämpningsbestämmelser, som regeringen utfärdat. I vissa fall
ger regeringen ett bemyndigande till en eller flera myndigheter att i sin tur lämna detalj-
föreskrifter. Fullmaktslagarna kan grovt indelas i följande kategorier:

99