Page 4 - Kulturarv att vårda Uppvidinge kommun
P. 4
tyngd och genom dess förflyttningar. När
UPPVIDINGE KOMMUN I landet åter började komma i dagen för så
HISTORIENS LJUS där 12 000 år sedan låg marken som ett
Uppvidinge är ett namn som går tillbaka enda stort grustag med väldigt mycket sten
till tidig medeltid. Så benämndes ett av de och med stora vattensamlingar i de gamla
fem härader som ingick i folklandet dalbottnarna. Isälvar grävde rännor i
Värend och som omfattades av den tidigast underlaget och på många ställen hade isen
kända lagen för området, ”tiohäradslagen”, makat samman randmoräner och
som gällde för Värend, Finnveden och ändmoräner till åsryggar som slingrade sig
Njudung. Dagens kommun omfattar bara fram över landskapet. Isälvarna och
ungefär hälften av det gamla häradet, sjöarna svallade ur en del av
nämligen socknarna Herråkra, Lenhovda, moränmarkerna och när vattnet snabbt
Nottebäck, Åseda och Älghult. Granhult, sjönk undan bildades näringsrika
som idag ingår i Nottebäcks socken, var sedimentmarker i en del dalgångar. I den
tidigare en egen socken och Herråkra jungfruliga marken kunde sakta men säkert
ingick fram till 1600-talet som en del i gräs, örter, buskar och så småningom björk
Dädesjö socken. Övriga socknar som och tall få fotfäste. Medan kallt klimat
ingick i Uppvidinge var Drev, Hornaryd, ännu rådde vandrade renen och en och
Sjösås, Eke, Dädesjö, Ekeberga, annan renjägare förbi mot norr i den
Algutsboda och Hälleberga. Hela detta försvinnande isens spår, men med varmare
område bildade en administrativ enhet klimat kom vildsvin, uroxe, björn, älg och
både kyrkligt och världsligt under många kronhjort in och samtidigt med dessa djur
hundra år och grundades en gång på en tog även människorna landet i besittning.
folklig samhörighet inom den större De var jägare, fiskare och samlare som
enheten Värend. Värend var ett av de levde i ett med naturen och inte utsatte den
större ”små landen”, som kanske bildades för några större ingrepp.
under mitten av järnåldern. Men i Därför är det ofta svårt att spåra deras
historiken skall vi börja med att gå tillbaka boplatser, men redskap och avfall av flinta
till den period som ligger före historisk tid och andra bergarter kan ibland avslöja att
för att få en uppfattning om hur de byar stenålderns människor varit före oss på
och bygder har kommit till som vi idag har platsen ofta utefter sjöar eller åar.
omkring oss. Man bör dock vara medveten Boskvarnasjön, Änghultasjön, Norrsjön
om att fornminnesbilden grundar sig på en och Madkroken, som alla ingår i
ca 50 år gammal fornminnesinventering, Mörrumsåns sjösystem och Hjärtsjön,
vilket inte gör bilden fullständig. Alstern och Möckeln i Alsteråns sjösystem
Emellertid bör de stora dragen kunna har säkert varit de viktiga
målas utifrån det material som finns invandringsområdena, men eftersom inga
tillgängligt. moderna inventeringar gjorts vet vi ännu
När endast Uppvidinge nämns i texten allt för litet om jägarstenåldern i området.
avses nuvarande Uppvidinge kommuns Några lösfunna yxor, ca 7000 år gamla, är
område. ett tydligt tecken på att stenåldersfolk
uppehållit sig i Börsås, Åseda sn under
jägarstenåldern.
Stenåldern 10 000 - 1 800 f Kr Något mer vet vi om bondestenåldern och
Området Uppvidinge danades en gång av speciellt om dess sista del, eftersom denna
period ger sig till känna genom den typ av
den stora inlandsis som började bildas för gravar som kallas hällkistor. Vi brukar
mer än 50 000 år sedan. Det som varit ett räkna med att bondestenåldern börjar runt
bergigt och kuperat landskap med skarpa 4000 f Kr, då de första odlade växterna tas
bergstoppar och djupa dalar plattades till i bruk och man börjar hålla husdjur. Detta
och maldes ner obönhörligt av ismassans
