Page 84 - Kulturarv att vårda Uppvidinge kommun

där omfattande mossodlingar och Gillbonderyd
madängar har funnits med ett antal
ängslador. Detta gäller också för området
vid Torsagöl längst i söder.
Av de många torpen återstår en del och ett
av dem, Vännersmåla, har vuxit ut till en
regelrätt gård.

Värde och avgränsning

Byns och samhällets värde ligger framför
allt i den långa kontinuiteten från sen
järnålder till idag, där det också finns en
lång industriell tradition alltifrån järn under
tidig period till den nyare tidens elkraft, trä
och glas. Kontinuiteten kan avläsas i olika
företeelser: järnåldern i ortnamnet och den
bevarade skeppssättningen, medeltiden i
gårdsindelningen och troligen i åtminstone
en tidig torpetablering, nämligen
Vännersmåla med ett typiskt medeltida
namn, 1600-talet i etablerandet av
gårdsnamnen (som i och för sig kan gå
tillbaka till medeltiden), sent 1700-tal och
förra delen av 1800-talet i det av skiftena Historik
påverkade kulturlandskapet, det sena 1800-
talet i byns bebyggelse och det tidiga 1900- Gillbonderyd var från början en ensamgård
talet i de bevarade äldre och namnet har genomgått många olika
industribyggnaderna och samhällets äldre faser. Det första omnämnandet är från
bebyggelse fram till 50-talets modernare 1538, då det skrivs gylbernaryd. 1545
husbyggnation. skrivs det Gölbodhuridth och då finns det
Avgränsningen omfattar byns en skattegård här. Så vitt man kan se
bebyggelsområden och inägor samt hela kommer förleden i ordet av mansnamnet
samhället, som speglar en typisk Gudhbiorn och efterleden är det
industrialiseringsprocess i Uppvidinge. tidigmedeltida -ryd /röjning/. Under åren
fram till 1900 kom gården att delas i hela
nio brukningsenheter och växte således ut
till en by.
Åren 1710-11 drabbades byn av en
katastrof. En böldpest tog ett fyrtiotal liv -
nästan hela byns befolkning. På
pestkyrkogården invid bebyggelsen finns
nu en sten med texten: ”Här vila de av
Gillbonderyds innebyggare, som dogo i
päst åren 1710-1711. Sv. Ps. 387 Vården
rest år 1926”
I början av 1800-talet byggdes en
väderkvarn i byn på den s k
Väderkvarnsbacken. Kvarnen blåste sönder
på 1880-talet och blev så starkt skadad att
den inte kunde renoveras.