Page 15 - nr 2_2020

ENKÄT
Hur gör du för att ta dig igenom coronakrisen?
Evelina Carlson, 26 år, Stockholm, med ocd och ångest:
– Karantänen har gjort mig gott! Eftersom jag
hade varit sjukskriven i ett år så har mitt liv inte förändrats så mycket, men det är en sorts lättnad för mig i att krav och måsten sänks och blir desamma för alla. Även om jag redan hade accepte- rat min situation efter en utmattning så känner jag en lättnad i att inte vara ensam. Det uppstår en samhörighet när inte bara jag går hemma, utan vi är alla hemma för att visa solidaritet och ta ansvar. Det har gjort mig gott att vara hemma och inte behöva utsätta mig för så många intryck. Tvången och ånges- ten finns kvar men har blivit lättare att hantera. Det känns tryggare och förstå- elsen har ökat. Det har blivit positivt att vara hemma, tidigare hade det en mer negativ klang.
Felipe Cruz, 59 år, Solna, med ocd och au- tismspektrumdiagnos: – Min isolering och en- samhet har förstärkts på
grund av corona. Jag skulle ha ett ge- nombrott den här våren och ringa Ro- berto Munoz, som tidigare gett mig stödundervisning i ryska. Men nu har det här påverkat mig så att jag inte kan ta kontakt. Inte heller har jag kunnat gå på konditori och fika en gång i veckan som jag brukat, men jag har sparat mycket pengar på det om än oavsiktligt. Sedan var jag väldigt deprimerad då jag tidi- gare bett min mamma om pengar till en resa till Moskva i sommar vilket hon sa nej till. Det visade sig vara en väldig tur i oturen. Sverige behöver en socialistisk re- volution, det är enda lösningen. Då skul- le vi haft planekonomi, inga konkurser och allt hade varit planerat i detalj.
David Bergström, 40 år, Stockholm, med ocd och autismliknande tillstånd:
– Jag går på praktik nu på en juristbyrå, och är ansluten till en daglig verksamhet som heter Misa. Stockholms stad, som betalar för insatsen har sagt att vi får gå till våra praktikplatser om vi kan undvika kollektivtrafiken och om det är en säker arbetsplats. Jag kan gå till och från praktiken, det tar runt 20 – 25 minuter, och jag tycker att det betyder mycket. Ett tag var jag hemma och arbetade men det är jobbigt, jag fastnar mer i tvångsgrejor då. Även på jobbet har jag problem med tvång, men det blir mer av det hemma. När jag ska till jobbet kommer jag ut och får min dagliga promenad på köpet. Sedan är det viktigt att jag följer den veckoplan som jag gör, att jag håller igång, går upp på morgnarna och att jag motionerar. Jag har fått göra uppehåll med simningen och gymmet, men jag och kompisen tar långa
promenader i stället.
Lena Nilsson, 70+, Uppsala, ordförande för Svenska OCD-förbun- det:
– Det är svårt att få någ-
ra ordinarie verksamheter att fungera för närvarande. Det beror inte enbart på corona utan också på att vårt kansli är obemannat sedan en tid. Det är samti- digt svårt att rekrytera, träffa och inter- vjua människor. Vi får förfrågningar från medier runt om i Sverige som vill veta hur våra grupper påverkas av det rådande läget. Och det finns två sidor av det. En del mår jättedåligt, tvättar sig ännu mer och har det extra besvärligt, medan andra tycker att det blir en utjämnande effekt. Nu blir det lika för alla och en del bete- enden blir generella som inte varit det ti- digare, exempelvis att dra ner tröjärmen innan vi öppnar ett dörrhandtag eller att bära plasthandskar i matbutiken.
David Andersson, 32 år, Stockholm, med Asperger, en bit av adhd och lite tvång:
– När jag känner mig isolerad och ensam, då är jag i behov av att umgås med andra. Jag försöker att göra det på ställen där det inte är så trångt. Jag kollar in ställen där det ser glest ut, och tar med mig en eller högst två vänner. Jag känner efter lite vad som verkar säkrast. Att vara hemma iso- lerad skulle jag knappast klara, för ingen vet hur länge det här kommer att hålla på. Så jag går ut men jag gör det med aktsamhet och följer Folkhälsomyndig- hetens rekommendationer. Min dagliga musikverksamhet är stängd för oss som inte bor i Solna, och det jag faktiskt gör är att jag försöker planera in så att nå- gon besöker mig i stället. Senast kunde vi ses ute. Jag går även ut på kvällarna och deltar i lite utomhusträning i Hammar- by sjöstad. Min tankebild är att det ska bli lite bättre och lugnare över sommaren men, som sagt, ingen vet exakt när det här kommer att gå över.
NYTT OM OCD 2/2020 15