Page 116 - Cell46

Jag tänker som vanligt börja med lite
bakgrund om det går för sig. Jag har aldrig
varit den där aggressiva och våldsamma
typen, visst har jag nästan alltid varit sjukt
lättirriterad, det tror jag hör till diagnoserna
jag lever med, vet ju inte helt säkert men jag
misstänker det starkt. Jag skulle nog säga att
leva med mig är som att leva med någon som
har konstant PMS, jag är lättirriterad, kan
tända till över ingenting och bli skitarg över
ingenting, dock kan vi säga redan här att jag
aldrig slagit någon på grund av att jag varit
arg, jag skriker inte ens åt folk jag är arg på,
jag klagar bara, extremt mycket och oändligt
länge, vissa skulle nog kalla det för en evighet,
men inte jag, för när jag är uppe i det så
spelar ingenting annat någon som helst roll.

Jag blir som en irriterad evighetsmaskin och
tro mig, jag blir extremt intensiv och kan driva
nästan vem som helst till vansinne, jag vet
ärligt inte hur många gånger jag blivit ombedd
att hålla igen när jag bodde hemma, på slutet
var det typ varje dag, visst kan man skratta åt
det i efterhand, men det är ju såklart synd att
jag hade så mycket att klaga över, så mycket
negativt att komma med, när jag faktiskt hade

110