Page 119 - Cell46

udda med denhär grabben, han va schysst
absolut, men de va nåt som inte stämde, juste
det var hans humör, han kunde va hur jävla
nice som helst. Han va som ett levande google,
kunde fan allt om allt, jag skojar inte, men
han hade ett satans temperament, det räckte
med att han inte förstod en matteuppgift eller
inte höll med om ett årtal i psykologin så
kunde det flyga både böcker och stolar… en
gång flög tillochmed psykologiläraren iväg, hur
det gick till vet jag inte ens än idag, det är
konstigt att hon inte skadade sig, hon reste sig
bara och skällde ut David.

Jag tyckte inte det var så märkligt då, de
konstiga va väl att han på den tiden var min
bästa vän, för även om han kastade lärare
som om dem vore pappersflygplan så va han

en skön snubbe, med bra humor och han
kunde så mycket, han var en intressant
individ i övrigt, men han hade lite att jobba
på, för denhär killen gick det ju bra tillslut,
han började med ADHD mediciner som gav
han en mer balanserad rytm i vardagen och
det är nu sällan man ser han kasta varken
böcker, lärare eller stolar, han fick den hjälp
han behövde och tillsammans med mediciner

113