Page 120 - Cell46

så blev han den bästa versionen av sig själv,
har aldrig sagt det till honom, men den resan,
den personliga utvecklingen, är vad som fick
mig att se upp till David, inte bara för att han
är längre än mig, utan för att han mot alla
odds lyckades ta tag i sitt liv, klara skolan och
i somras tog han tillochmed studenten, det är
magiskt att se, det fick mig att inse varför
vissa väljer att jobba med oss som har
funktionshinder, dem vill verkligen se oss
lyckas och utvecklas.

Historien slutar ju inte här, det finns en
fortsättning, för David gick det bra och vi är
fortfarande bra vänner även om vi inte pratar
så ofta så vet vi var vi har varann och vi kan
alltid plocka upp tråden där vi slutade efter tre
månader som om ingen tid gått.

David läser för närvarande på högskola och
jag tror att en dag, en dag kommer världen få
se vilken otrolig människa han blivit, men det
är bara vi som känner honom, vi som sett
utvecklingen, de är bara vi som förstår.

114