Page 54 - Cell46

Jag satt mest och var livrädd för att min rygg
skulle gå av, på grund av att alla sa att dem
borde ringa ambulans, att min rygg kunde gå
av närsomhelst om jag inte satt still, jag fick
frågor under rättegången, men allt bara låste
sig, för jag var livrädd på grund av min rygg,
att den hade gått sönder och var bortom all
räddning.

Det jag inte kunde greppa var varför de då tog
mig till en rättegång och inte till en läkare?
Men jag satt i rummet och väntade, dem
beslutade sig för att jag skulle häktas och att
förhandlingarna skulle fortsätta en annan dag,
antagligen för att jag var helt okontaktbar på
grund av min rädsla för att ryggen skulle gå
av, vägrade öppna munnen under hela
förhandlingen även om en del av det Ida sa

uppenbarligen inte var sant, men om jag ska
vara ärlig är vi nog lika stora lögnare båda två.

Nog om den saken. Jag satt där i rädsla och
väntade på att dem skulle eskortera mig
tillbaka till bilen så vi kunde ta mig tillbaka till
mitt rum på anstalten, där tog dem av mig
handfängsel och ledde mig till mitt rum, men
av rädsla för att det var kriminalvården som

48