Page 63 - Cell46

mer hela tiden genom att säga att ambulansen
var 5 minuter bort hela tiden, att dem hade
med sig blodpåsar och kunde operera mig på
plats, men när dem väl var på plats vägrade
dem gå in, dem tänkte låta mig dö och köra ut
mig på en bår, lämna mig vid busshållplatsen
utanför anstalten, för att det som hänt inte
skulle kunna förknippas med min vistelse på
Saltvik.

Jag satt bara och inväntade slutet i kanske
45-60 minuter, medan jag lyssnade på röster
som ständigt fortsatte att elda på min panik
ytterligare, jag som alltid brukar hitta en
alternativ väg, såg ingen utväg över huvud
taget. Vad skulle jag göra? Vad skulle jag ta
mig till? Ingen ville hjälpa mig, dem gjorde mig
bara mer och mer uppskrämd, jag kunde höra

hur dörrar öppnades och hur en bår rullades
fram, folk stod och pratade vid dörren, sa att
det var försent och att dem väntade på att mitt
huvud skulle explodera, så att dem kunde
komma in och städa upp röran som blev. Men
tidigare innan det så sa dem att dem skulle bli
tvungna att operera mig på plats, att det
skulle bli blodigt, men att dem kunde rädda
mig, men när dem väl anlände fick jag till svar

57