Page 70 - Cell46

att komma ut från anstalten. För mig var det
alltså en stor vinst, även om det innebar att
jag skulle förlora ett par kroppsdelar.

De sa att de skulle misshandla mig i bilen och
lämna mig utanför akuten. Jag gick med på
det i min desperation och väntade på att de
skulle komma att släppa ut mig eftersom jag
varken såg en rivningskula eller svets, verkar
det inte fungera på en sådan cell som den jag
satt i.

Allt jag kunde göra var att vänta, sen hörde
jag att dem hade börjat såga lös hela golvet,
jag gick och ställde mig på listen vid dörren i
tron om att det var den enda platsen som
skulle stå kvar efter att dem sågat lös hela
mitt golv(det jag inte visste då var att det

faktiskt finns en våning under, flera våningar),
så jag stod där i vad som kändes som en
evighet, men inget hände mer än att ljuden
fortsatte i vad som kändes som flera timmar.

Jag kände hur rummet började luta och dem
sa att dem skulle riva rummet för att jag
skulle kunna ta mig ut därifrån, jag höll mig
nära dörren, sprang runt i rummet, försökte

64