Page 72 - Cell46

Det slutade med att jag gav upp och satte mig
på sängen, blev arg på hur sakta dem sågade,
bad dem få det överstökat och sen frågade jag
om deras sågar var eldrivna eller vad fan det
var för fel på dem som sågar så jävla
långsamt, jag skulle hinna dö av ålder innan
dem var klara med vafan det än var dem höll
på med.

JA, ännu en gång blev jag inget annat än
frustrerad över att det tog sån jävla tid, om
dem nu skulle döda mig kunde vi väl lika
gärna få det överstökat så snabbt som möjligt.
Det var åtminstone så jag kände när jag satt
där och bara väntade, medan sågandet
fortsatte i vad som kändes som en evighet.

Jag trodde verkligen att dem skulle få ut mig

från anstalten jag satt på och att de tog hjälp
av en åklagare dem kände och Kim M, vilket
egentligen inte är det minsta logiskt, men förr
eller senare så insåg jag att det inte skulle
hända, dock höll detta på i över 24 timmar
och hela tiden var jag säker på att de skulle få
ut mig på något sätt, idag vet jag faktiskt inte
ens hur jag kunde tro på det, men det är nog

66