Page 77 - Cell46

hade verkligen fått nog av alla jävelskap. Men
sagt och gjort.

Jag körde foten rakt igenom tv:n och fick
glassplitter i foten, som jag gick runt med i ett
par veckor. Nu hade jag inte ens en tv som
kunde distrahera mig från demonerna i mitt
sinne. Jag låg i princip bara där i en vecka
eller mer och bara stirrade upp i taket,
samtidigt som allting flöt runt som på LSD.

Jag hade inget bättre för mig än att bara ligga
där och stirra ut i tomma intet, för vad skulle
jag annars göra? Allt man kunde göra på
anstalten var att äta, sova och se på tv, men
jag hade ju kört foten igenom min.

Det innebar att de ökade min bevakning, så

det var 5 personer från kriminalvården som
följde varenda steg jag tog och helt ärligt hade
jag inte så mycket emot det. Problemet var att
jag inte längre hade något annat att lyssna på
än rösterna i mitt huvud, som ständigt
nedvärderade mig och jävlades.

Dem snackade ständigt skit och sa emot
varandra, det gör dem fortfarande 4 månader

71