Page 78 - Cell46

senare. “Du kommer aldrig ut härifrån”, “ Ida
vill inte ha dig”, “Det var Melina som satte dig
här för att lära dig en läxa”, “Du har en
mikrofon i örat”, “Det spelar ingen roll om du
borstar tänderna”, “Ljudet kommer ur
porttelefon”, “Alla kan höra vad du tänker,
dem har bara lärt sig ignorera det”, “Det är de
som är de jävliga i allt”, “Det är de som är de
jävla häpnadsväckande”.

Sådär fortsatte det hela dagarna och allting
flöt och flyter ständigt omkring mig, vilket jag
finner vara väldigt störande av någon
anledning. Det verkar inte vilja gå över heller.

Det enda sällskap jag hade på anstalten var
rösterna i mitt huvud, som jag var övertygad
om kom utifrån. Men nu kommer det

jävligaste av allt, i alla fall om ni frågar mig.

72