Page 20 - Civil-militär samverkan 2016

HANDBOK

2.4. Totalförsvar och samhällets krisberedskap

2.4.1. Bakgrund
Under 1980- och 1990-talen förändrades förutsättningarna för totalförsvaret i många
stycken väldigt radikalt. Författningsmässiga förändringar, helhetssyn och en radikalt
förändrad hotbild skapade förutsättningar för att omforma de civila delarna av totalför-
svaret och optimera förberedelserna mot fredstida krishantering.

15
1990-talets totalförsvarsbeslut innebar att totalförsvarsmyndigheterna hade att hantera
ett vidgat säkerhetsbegrepp. Utöver en planering för att hantera kriget skulle man även
kunna genomföra internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt stärka
16
samhällets samlade förmåga att möta svåra påfrestningar på samhället i fred.

Samhällsutvecklingen har lett till en omfattande avreglering och privatisering. Den ci-
vila delen av totalförsvaret var inte anpassat till den ökade sårbarheten i bland annat tek-
nisk infrastruktur och i annan samhällsviktig verksamhet. Det gjorde att man i början av
2000-talet påbörjade utvecklingen av ett fredstida krishanteringssystem där man bortsåg
från förberedelser för höjd beredskap. Från att ha utgått för planering för höjd beredskap
och använda den förmågan vid hantering av kriser i fredstid, inriktades all verksamhet
mot att förbereda den fredstida krishanteringen. Det arbetet ledde fram till den krisbe-
redskap vi har idag.

2.4.2. Samhällets krisberedskap – övergripande mål
Målet för samhällets krisberedskap är att förebygga och hantera konsekvenserna av kri-
ser och allvarliga olyckor. Enligt hot- och riskbilder är det andra faror än krig som do-
minerar i den svenska krisberedskapen. Dessa faror är gränsöverskridande, inte bara
geografiskt utan även socialt, ekonomiskt, kulturellt och administrativt. Risker och hot
skapas i olika förändringsprocesser där globalisering och öppna gränser bidrar till en
spridning av hot och risker av global karaktär och också öppnar upp för en ökad biolo-
gisk smittspridning. Teknikutvecklingen inom elförsörjning, telekommunikationer och
informationshantering är komplex och sammanflätad. Dessa system används för att re-
glera och styra viktiga verksamheter och den kritiska infrastrukturen. Den sociala, eko-
nomiska och kulturella förändringen kan leda till sociala spänningar med våldsanvänd-
ning som följd. Till detta kommer de naturhändelser som kan drabba samhället.

Krisberedskapen bygger på olika typer av ansvar och tre grundläggande principer för
organisation och ledning. Principerna är ansvarsprincipen, likhetsprincipen och närhets-
principen. Därtill kommer olika typer av ansvar. Geografiskt områdesansvar är uppdelat
i tre nivåer; lokalt, regionalt och nationellt. Sektorsmyndigheterna har verksam-
hetsansvar inom respektive sektor. Samverkansansvaret syftar till att tillgodose de krav
som finns på samordning. Bevakningsansvaret innebär att utpekade aktörer ska upp-
rätthålla kompetens som krävs för att tillgodose de krav som ställs på verksamheten i
höjd beredskap. De här begreppen förklaras mer ingående längre fram i boken.

15
Lag (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap.
16
Begreppet ”svåra påfrestningar på samhället i fred” har i senare lagstiftningar ersatts av begreppet ”ex-
traordinär händelse”.
20