Page 35 - Civil-militär samverkan 2016
P. 35

HANDBOK



                  i vilka MSB, i rollen som krishanteringssystemets motor, på ett eller annat sätt ska vara
                  drivande. Dessa processer kan handla om näringslivssamverkan, frågor som rör inform-
                  ationssäkerhet eller frågor om CBRNE (kemiska (C), biologiska (B), radiologiska (R),
                  nukleära (N) och explosiva (E) ämnen) eller terrorism.

                  Ytterligare  processer  är  interaktionen  mellan  aktörerna  i  krishanteringssystemet  som
                  behandlar informationsutbyte. Det kan handla om förebyggande åtgärder och verksam-
                  heter, om tänkbara operativa åtgärder eller om att dra lärdom och erfarenheter av inträf-
                  fade händelser. Interaktionen syftar till att hitta och förbättra samverkans- och samar-
                  betsformer i det fortsatta arbetet.




                  4.2.   Ansvar och roller

                  Kunskap om ansvar och roller är en förutsättning för en god samverkan mellan olika
                  aktörer.  Myndigheter,  kommuner  och  landsting  har  ett  särskilt  ansvar  för  samhällets
                  säkerhet och skydd av viktiga samhällsfunktioner – det offentliga åtagandet. Vidare har
                  även privata aktörer och den enskilde ett ansvar för att skydda sig och sin egendom.

                  Hur samhället ska hantera stora olyckor och extraordinära händelser regleras bland an-
                  nat i lagen om skydd mot olyckor (LSO) lagen om extraordinära händelser (LEH) och
                  krisberedskapsförordningen. Grundläggande i krishanteringssystemet är den utvidgade
                  ansvarsprincipen, vilken innebär att den som har ansvar för en verksamhet i normala
                  situationer har motsvarande ansvar under krissituationer men också ansvar att initiera
                  och bedriva samverkan med andra aktörer.



                  4.2.1.  Den enskilda individen
                  Enligt LSO har enskilda individer en skyldighet att varna och tillkalla hjälp i samband
                  med olyckor. Innebörden i lagen är att den enskilde har det primära ansvaret för att för-
                  hindra olyckor och begränsa konsekvenserna av dessa. Den enskilde har även ett ansvar
                  att hålla en beredskap för att initialt klara sina egna behov vid en kris som till exempel
                  drabbar samhällsviktiga funktioner såsom dricksvatten, mat eller transporter.



                  4.2.2.  Företag och organisationer
                  Även företag och organisationer har ett särskilt ansvar. I samband med olyckor och kri-
                  ser finns dock inte något direkt utpekat ansvarstagande utöver att säkra sin egen verk-
                  samhet och egendom efter bästa förmåga. Ansvaret är med andra ord kopplat till den
                  verksamhet aktören bedriver till exempel verksamhet med farliga ämnen.




                  4.3.   Kommuner

                  Grunden för samhällets krisberedskap finns i kommunerna och ju bättre de är på att han-
                  tera en kris, desto bättre blir hela samhället på att klara kriser. Kommunernas centrala
                  roll i krishanteringen baseras bland annat på principen om geografiskt områdesansvar
                  och lagstiftningen.

                                                           35
   30   31   32   33   34   35   36   37   38   39   40