Page 38 - Civil-militär samverkan 2016
P. 38

HANDBOK


                  Landstingets krishanteringsplaner ska baseras på risk- och sårbarhetsanalyser. Med ut-
                  gångspunkt  från  dessa  analyser  ska  landstinget  göra  en  bedömning  av  vilka  resurser
                  som är nödvändiga för att upprätthålla en katastrofmedicinsk beredskap.


                  Varje landsting  ska upprätta en kris-  och katastrofmedicinsk  beredskap  för att kunna
                  hantera  en  ”allvarlig  händelse”  (en  händelse  som  är  så  omfattande  eller  allvarlig  att
                  landstingets  resurser  måste  organiseras,  ledas  och  användas  på  särskilt  sätt).  Många
                  landsting/regioner har tre beredskapsnivåer; stabsläge, förstärkningsläge och katastrof-
                        40
                  läge.

                  Allvarlig händelse används som ett samlingsbegrepp inom hälso- och sjukvård, hälso-
                  skydd, smittskydd och socialtjänst för olika typer av händelser inklusive risk för eller
                  hot om sådana. Som exempel på allvarliga händelser kan nämnas transportolyckor, ex-
                  plosioner, bränder, utbrott av allvarlig smitta, spridning av farliga ämnen, infrastruktur-
                  störning och psykosocial påverkan på samhället som en följd av traumatiska händelser.
                  Allvarliga händelser kan i vissa fall få konsekvenser som innebär att lag (2006:544) om
                  kommuner och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och
                  höjd beredskap kan behöva tillämpas.



                  4.4.2.  Tjänsteman i beredskap
                  I varje landsting/region  finns det  ständigt  personal  i  beredskap för att kunna ta emot
                  larm vid allvarlig händelse. Denna funktion benämns ”tjänsteman i beredskap” (TiB)
                  vilken kan jämföras med Försvarsmaktens vakthavande befäl (VB). Vid larm har TiB
                  befogenheter att initialt utöva särskild sjukvårdsledning på regional nivå.




                  4.4.3.  Krisledningsnämnd
                  För  landsting  gäller  samma  bestämmelser  som  för  kommuner  avseende  krislednings-
                  nämnd.




                  4.4.4.  Smittskydd
                  Landstingets smittskyddsläkare leder smittskyddet (att skydda befolkningen mot sprid-
                  ning av smittsamma sjukdomar) i sitt landsting. Denne ska följa smittskyddsläget i sitt
                  geografiska område och lämna vårdenheter och allmänheten råd och anvisningar i smitt-
                  skyddsfrågor.  Smittskyddsläkaren  kan  vid  behov  samverka  med  kommunernas  miljö-
                  och hälsoskyddsnämnder. I varje landsting finns det en smittskyddsenhet (SME) som
                  leds av en eller flera smittskyddsläkare.









                  40  Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om fredstida katastrofmedicinsk beredskap och plan-
                  läggning inför höjd beredskap (SOSFS 2005:13). Se även www.socialstyrelsen.se, termbank.


                                                           38
   33   34   35   36   37   38   39   40   41   42   43