Page 27 - Kulturarv att vårda Uppvidinge kommun
P. 27
Lenhovda socken utom den äldre, ovannämnda industrin i
Lenhovda är den mellersta socknen i Sävsjöström. Viss verksamhet finns också i
kommunens västra del ungefär 25x17 km Skahus. I övrigt har jord- och skogsbruk
stor i nord-sydlig utsträckning. Redan varit den ekonomiska basen.
under förhistorisk tid var Lenhovda by Bostorp
troligen ett centrum och hit förlades kyrkan
under tidig medeltid. Lenhovda blev också Historik
tingsplats. Socknen är belägen på en Byn Bostorp bestod 1545 av fem
högplatå och terrängen är föga kuperad. skattegårdar och den var då en av de
Här finns några större sjöar och ett antal största byarna i socknen. De fem gårdarna
mindre. I socknen finns källområden för kom att benämnas Johans- eller Jackagård,
både Mörrumsån, Alsterån, Ronnebyån Mellangård, Norregård, Nästagård och
och Lyckebyån och härmed många stora Södregård. Den sistnämnda gården har
våtmarker. Två större naturreservat har varit sergeantboställe men försåldes av
avsatts, dels de stora våtmarkerna vid Kronan 1894. Storskifte genomfördes
Norre mo i väster, dels Våraskruv i norr, 1786-93 och laga skifte 1844-45. Fram till
som till en del utgörs av ett äldre storskiftet låg bybebyggelsen tätt samlad
kulturlandskap. vid den numera uträtade stora kröken som
Bebyggelsen är gles med många genomfartsvägen gjorde i sydvästra delen
ensamgårdar och torp, men ett antal byar av inägorna, men de två västligaste
finns också, varav några är litet större, gårdarna flyttade ut efter detta skifte och
samt de två tätorterna Lenhovda och efter laga skiftet splittrades bebyggelsen
Sävsjöström. Särskilt södra delen av helt. Bara två gårdar blev kvar i
socknen upptas av stora obebyggda ursprungsläget och ett par av deras
tassemarker. Rosengren skriver i byggnader ligger ännu kvar sedan tiden
”Smålands beskrifning”: ”Också utgöres före 1845. Båda skifteskartorna visar
socknen till största delen af vidsträckta oändliga mängder med odlingsrösen
skogsmarker, hvilka här och var äro speciellt i ängsmarken. Torpet Tonaberg
särdeles vilda och oländiga.” Åkermarken fanns redan 1789, medan övriga torp
är mager och stenbunden och har ganska verkar vara senare än laga skiftet. Vid
liten omfattning. Flertalet gårdar har Tonaberg fanns också soldattorpet, som
tillhört självägande bönder. Endast sju fram till 1845 låg framme i byn. Omkring
frälsegårdar och fyra kyrkoägda gårdar 1900 fanns nio brukningsenheter jämte
fanns under medeltiden. Under slutet av kvarn och såg. År 1872 anlades ett
1800-talet var antalet brukningsenheter glasbruk på Johansgårdens utmark vid
112 medan torpen var 139. Vattenkraften i Bykebäcken ca 500 m sydost om byn.
åarna har utnyttjats på åtskilliga ställen, Tillverkningen bestod först av buteljer och
främst till kvarnar och sågar, men i från 1877 av kaffekulor, hushålls- och
Sävsjöström har den också utnyttjats till servisglas. 1914 lades bruket ner och en
mer industriell produktion. Grunden till del av hyttan flyttades till Hjärtsjö.
industrierna i Sävsjöström var Sävsjö Disponentvillan flyttades till Lenhovda.
bruks- och lantegendom, som var socknens Idag finns husgrunder kvar på platsen och
enda säteri och största markägare. Sävsjö resterna av en mycket skadad och
beskrivs nedan. På ägorna anlades i början övervuxen långugn.
av 1700-talet både pappersbruk och Kvarnen, som ligger vid Bostorpaån söder
järnbruk, se nedan under Sävsjöström. om byn fick tillstånd 1832 och var i drift
Socknen har också haft ett antal glasbruk, till 1971. Sågen från 1890 brukas
som alla är nedlagda. sporadiskt än.
Frånsett glasbruken har socknens industri i När järnvägen Knutvinkel-Älghult anlades
första hand varit lokaliserad till Lenhovda 1922 fick Bostorp en hållplats vid
