Page 36 - Cell46

en avskiljare, orkade inte stå på kanten längre
än kanske 15 minuter, men jag gjorde det tills
jag inte längre orkade och sen flyttade jag mig
fram och tillbaka i rummet i vad som kändes
som en evighet

Jag gjorde allt för att inte bli stucken, medan
jag hörde Kent och en kvinnlig röst som jag
inte kände igen, dem sa emot varandra
helatiden, men tillslut sa hon att om jag inte
lägger mig i sängen kommer hon komma in
och sticka mig, att de skulle komma in tre
personer så att jag inte kunde hitta på något
jävelskap eftersom dem visste att jag var
jävligt snabbtänkt och skulle kunna överlista
både en och två

Dessutom sa hon att det fanns ett botemedel,

men att hon inte hade tagit det, men Kents
röst sa att botemedlet var påhittat, att det
egentligen inte fanns något, så när man väl
blivit stucken var det slut.

Jag fortsatte min kamp mot nålarna och Kent
gav mig chansen att skriva ett sista brev, gissa
vem det var till?

30