Page 39 - Cell46

inte skulle göra ont, men inget hände och det
gjorde mig frustrerad, jag insåg att jag inte
skulle dö den natten, men vad händer nästa?

På dagarna var det lugnt, de var på nätterna
som allt hände av någon anledning, det var då
min hjärna projicerade mina största rädslor.

att få en hjärnskada, bli stucken av nålar,
råka ut för spindlar, gå barfota, alla dessa
saker är ironiskt nog sånt jag inte längre är
rädd för och det har jag min psykos att tacka
för.

Det började bli ljust ute och jag insåg att jag
hade överlevt även denna natt, men det fanns
en underliggande oro för vad som skulle
hända nästa natt och det visade sig att det

inte var obefogat, för nästa natt började allting
om igen.

33