Page 43 - Cell46

Jag hade panik över att min hjärna fortsatte
växa hela tiden, dem sa att dem skulle
spräcka den med en nål, så jag satte mig på
stolen, hörde och kände hur hjärnan sprack,
dem gjorde det tre gånger, den tredje gången
undrade jag hur jag fortfarande kunde vara
vid liv om dem spräckt min hjärna med nålar
tre gånger.

Jag hade för mig att den va indelad i 3 delar,
men hann knappt tänka det innan dem fick
mig tro att mitt öra skulle ramla av, jag kände
det ramla av, men i spegeln såg jag likadan ut,
det var bara de att jag inte kunde registrera
det i paniken jag hade, dem sa att mitt öra
ramlade av för att jag inte skulle kunna
tjuvlyssna på saker jag inte borde höra.

Jag la mig i sängen, blundade hårt med
adrenalinet rusande genom hela kroppen och
hoppades på att det hela skulle vara över, att
det inte skulle göra ont, att det skulle ta slut.

Någonstans mitt i natten stängde min hjärna
av, förmodligen för att jag inte sovit och på
grund av alla intryck jag upplevde, jag
somnade och vaknade några timmar senare,

37