Page 61 - Civil-militär samverkan 2016

HANDBOK

6.2.2. Socialpsykologiska förutsättningar
De socialpsykologiska förutsättningarna handlar om samspelet mellan människor och
omfattar tillit, förtroende, identitet och kultur. Stora skillnader gör det svårt att förstå
varandra. Förtroende byggs upp långsiktigt genom bland annat korrekt uppträdande och
respekt för motparten. Personer som känner varandra kan ta kontakt direkt utan de psy-
kologiska och sociala barriärer som normalt finns mellan främmande människor och då
kan man snabbt lösa det aktuella ärendet. Vid tillfälligt sammansatta grupper kan tillit
istället för att vara personlig ersättas av tillit till representanternas professioner, till ex-
empel att en polis eller en brandman står för en viss kompetens.

Överdriven användning av facktermer och yrkesjargong i samverkanssammanhang ris-
kerar att försvåra kommunikationen och kan leda till missuppfattningar. Kännedom om
sin egen och medvetenhet om andras kultur samt god kunskap och kännedom om andra
aktörers begreppsvärld och språkbruk, gör det lättare att förstå och bedöma andras age-
rande och få en korrekt uppfattning om det aktuella läget. En öppen och ödmjuk attityd
gentemot människor underlättar samverkan och skapar en god grund för att uppnå av-
sedd verkan.

6.2.3. Insats- och situationsspecifika förutsättningar
De insats- och situationsspecifika variablerna hör till krisens natur och förlopp, geogra-
fiska förutsättningar, tidsperspektiv och vilka aktörer som omfattas av en insats.

Kunskap om insatsområdet och dess förutsättningar är viktig, liksom om mandat och
andra regelverk som omgärdar insatsen. Kunskap och kännedom om insatsens aktörer,
deras organisationer, uppgifter, verksamhet och språk underlättar samverkan. Under
extraordinära händelser uppstår ofta komplexa samverkansbehov som kan kräva sam-
verkan mellan olika nivåer. Kunskap om dessa underlättar förståelsen och insikten i den
aktuella situationen och förkortar tiden för att lösa ett aktuellt behov.

6.2.4. Samverkansvariabler

Samverkanspersonal behöver delta i olika verksamheter med olika inriktning för att
bredda och fördjupa sitt kontaktnät och sin kompetens. Detta innebär att man för att bli
en effektiv samverkansperson tidvis måste delta i civila verksamheter som exempelvis
seminarier, föreläsningar och liknande även om Försvarsmakten inte har en direkt roll i
den aktuella situationen. I dessa sammanhang bygger man upp sitt personliga nätverk
samtidigt som man breddar sin kunskap och förståelse för hur samhället och civila aktö-
rer agerar och får därigenom en helhetssyn.

Samverkanspersonen är den militära stabens förlängda arm in i den civila organisation-
en. Personen representerar dels sin stab men också hela Försvarsmakten i den meningen
att dennes sätt att agera kommer att uppfattas som denne företräder kollektivet För-
svarsmakten. Som samverkansperson är det viktigt att ha kännedom om de civila struk-
turerna och ha förmåga att kunna anpassa sitt agerande till den aktuella situationen. Att
uppträda i samverkanssituationen som om det vore en militär ordergivning riskerar att
skapa en ogynnsam samverkanssituation med ett negativt resultat. Det är viktigt att ha
förståelse för att det finns olika sätt att leda och genomföra verksamheter och visa re-
spekt för det.

61